Skogsminnen

Jag tog en lunch med Sanja idag, vi pratade om att vi båda gillar att ha mycket natur i våra bilder, att i jämförelse blir människan ofta ganska liten. Vi konstaterade också att vi båda fotograferar landskapet och närområden mycket för att bevara det, för att skogar, fält och åkrar kan tas ner eller exploateras.I natt drömde jag att en av de stora skogar som jag sprang i som barn skulle bli skövlad. Det är något jag har tänkt på länge nu, att jag måste dokumentera och fotografera dessa Stjärnorpsskogar innan de går förlorade. Tänkte på en annan som ligger nära min fars hus, en som vi har  plockat mycket svamp i. Med gigantiska granar, breda stigar täckta med brunt barr, mossa och en sådan där stillhet som bara mest uppstår i just sådana skogar så har den alltid dragit mig till sig. För en timma sedan ringde han och berättade att den skogen har blivit kalhygge.