Isjakt
Med en inplanerad men inställd vandring så satt det redan i kroppen; att komma iväg och ut i det vackra vädret. Det cyklades någon kilometer men byttes snart ut mot spårvagn, kylan chockerande påtaglig. Väl bortom staden vid ändhållplats och så vidare upp för backar och till slut över ett krön, där på andra sidan Ensjön breder ut sina vingar. Större än vad jag trott. Vacker. Tunn is in emot vikarna, ett vinkande glitter längre ut. Vass som vispar den kalla vind som försöker leta sig in i varenda liten glipa. Fingerspetsar och kinder blir till is men tinar snabbt av kaffe och solljus. Runtomkring trängs gamla sommarstugeområden med klumpiga nybyggen. Vi följer den slingrande Sjöstigen som går lite som den vill emellan tomter och upp och ner för bergssidor. Här är det stort och mycket nytt att se. Tur att man har en hel vinter till förfogande.
Vintertid
Det är något visst med vintern. Då jag under de senaste åren har jobbat säsong så innebär vintern mycket annorlunda än under sommarhalvåret. Ofta jobbar jag deltid eller under vissa perioder inte alls, och får därigenom mindre med pengar men lägger mer tid och energi på kreativitet. Det är under vintern som man har tid att sitta i studion eller jobba med bilder. Allt detta mörker tror jag också gör sitt till. Man vänder blicken inåt. Att inte jobba heltid är för mig en förutsättning för att ha någon ork över till det kreativa. Så många gånger som jag varit i en längre kreativ period men så fort jobbet börjar på vårkanten så slås man totalt av mattan av utmattning och med det kreativiteten.Just i år känns det bra. Jag går snart av säsongen och ska ströjobba fram till Mars då nästa säsong går av stapeln. Tills dess blir det att sätta sig i studion tillsammans med far igen och jobba med musik som legat på hyllan i närmare två år. Även med ett inplanerat vernissage till våren så blir det mycket arbete med fotografier. Så, äntligen vintertid.
Hållö
Vi var med familjen och besökte släkten i Munkedal för ett tag sedan, och åkte då som tidigare ut till Hållö, en ö som ligger utanför Smögen. Med en mor som är uppvuxen med Taube är detta ett måste, inte bara för att Smögen är den plats där han debuterade som artist 1918. Evert Taubes morbror Edvin var fyrmästare i Hållö fyr, och här och i skärgården omkring var Taube mycket under uppväxten. Det var igenom morbrodern och flera med honom som han fick höra mycket berättelser om havet och livet runt det, bland annat om de många skeppsbrotten under den svåra augustistormen 1871. Det var det som senare låg till grund för hans "Balladen om Briggen Bluebird av Hull", som citatet som följer här nedan är hämtad ifrån. Passande nog var det bra blåsigt detta besök och vi fick känna på hur vinden riktigt rev över de vindpinade klipporna.
"Han fick Hållö fyrs blänk,fast av snöglopp och stänk,han stod halvblind.Han fick den i lov.Och i lä där låg Smögen,hans hem där hans morjust fått brevet från Middelsborough."Nå vad säger du Karl? Går hon klar?" "Nej, kapten!Vi får blossa för här är det slut.Vi har Hållö om styrbord och brott strax i lä.""Ut med ankarna, båtarna ut!"
