Till fots-till havs
Med lite semester finns det lite tid och väder för att vandra och komma ut på lite utflykter och äventyr. Där finns lugn, prasslande lövkronor, svalkande hav och tid för reflektion och inspiration. Just promenader eller utflykter har alltid varit en viktig del i mitt fotograferande, och det är oftast i rörelse och i naturen som jag hittar mina motiv. Denna dag var det varmt och ganska kämpigt emellanåt, men samtidigt väldigt vackert. Vi ser fram emot att utforska naturen runt Bråviken mer framöver. 
Försommar med far
Det är lördag och varmt som vanligt. Finbilen är framme och det ska glidas och badas. Men med badet innefattas en lång promenad. Det förvarnas. Parkerat och packat byter vädret från värme till ett tillfälligt regn, de första dropparna på en månad. Det uppskattas. Så faller ett långsamt regn. Det släpper inte riktigt, det får bli en paus under en stor lönn och det knäpper i bladen. Många kommer upp från badet, en man i badbyxor springer med barnvagnen. Vatten är bara kul nedifrån. Så vidare en promenad utmed en hästhage där det inte står hästar och en kohage där det inte finns kor. Väl framme lite sol. Men något låter och plötsligt kommer ett regn till, en sista lite retsam skur. Det är redan ombytt och bara att gå i sjön. "-Jag har nog inte badat i regn sen jag var tonåring". Ett par på en klippa i närheten vänder på picnic-filten och lägger sig och gömmer sig under den. Det ser romantiskt ut. Regnet blir till en sol och värmen är tillbaka och sten i skor och kotte i hålfoten och allt känns normalt igen. Det är över. Men en dag är även detta över. Det är sommar.
Kyla
Om den här vintern ändå aldrig ska ge sigså får man väl helt enkelt bara ge sig ut i den. "Så tänker du bara att tiden gåroch håller jag ut tills det blir vårså kanske att nånting händerså slåss du för livet i vinterns husoch äntligen ser du en gnutta av ljusoch äntligen vintern vänderSå sänker du äntligt din gard och stårmed rödögon näsblod och tovigt hårpå tröskeln till trösten och ljusetoch vänder dig om och går ut mot vårmen bakifrån vintern i skallen dig slårså du trillar på näsan i gruset"- Olle Adolphson 
Östanvind
När förra månadens inplanerade besök på fotografiska tyvärr blev inställt så bar det av nu igen. Jag visste att jag precis missat Åsa Sjöströms Silent Land, och det grämde mig något gruvligt. Hoppades att något riktigt bra skulle ta dess plats. Ellen Von Unwerths Devotion! 30 Years of Photographing Women gjorde det inte. Hennes fotograferande av kvinnor inom mode och kändisskap i 30 år gav ingenting. Kanske mest irritation. Det mesta var klyschigt sexualiserat och hopplöst förutsägbart rakt igenom. Urtrist. Suck!Bättre då var aktivisten Zanele Muholi som igenom en rad olika självporträtt visa upp sin svarta kropp i många olika klädnader och sätt, för att representera och synas. Ta plats på platser där det annars kanske inte är så vanligt. Viktigt och stundvis väldigt gripande.Men bäst ändå var helt klart Chen Man. Sprudlande kreativt och provokativt, om än kanske inte lika tydligt här som hemma i Kina, där hon skapat debatt och rabalder i många år igenom att ifrågasätta de normer runt skönhet och kön som är hårt förankrade. Bäst var den serie om fyra stora porträtt av de drakkungar som enligt kinesisk tro styr var och ett av de fyra väderstrecken. Dessa var nu gjorda som kvinnor. Mäktigt och vackert nyskapande. Överlag ett lyckat besök ändå och Silent Land får bli att köpa i bokform när det finns lite mer kapitalt för det.Bussresan hem tog lång tid, och de starka och kalla vindarna fick det att yra över fält och skog. Väl hemma fick det bli en kvällspromenad med kameran. Ao Guangs iskalla vind från östanhavet till trots.
Svärtinge Udde
Så var vi till en udde med många olika ljus. Fantastisk utsikt mot Glan som är så stor att man ibland får skärgårdsvibbar. Det ena drömhuset efter det andra och drömmar om framtida boende. Vägen kantad med alléer med mångthundraåriga ekar och en ständigt bländande sol från sjöns horisont. En kall dimma i sänkorna och guppande grästofsar i snötäckta hagar.
Isjakt
Med en inplanerad men inställd vandring så satt det redan i kroppen; att komma iväg och ut i det vackra vädret. Det cyklades någon kilometer men byttes snart ut mot spårvagn, kylan chockerande påtaglig. Väl bortom staden vid ändhållplats och så vidare upp för backar och till slut över ett krön, där på andra sidan Ensjön breder ut sina vingar. Större än vad jag trott. Vacker. Tunn is in emot vikarna, ett vinkande glitter längre ut. Vass som vispar den kalla vind som försöker leta sig in i varenda liten glipa. Fingerspetsar och kinder blir till is men tinar snabbt av kaffe och solljus. Runtomkring trängs gamla sommarstugeområden med klumpiga nybyggen. Vi följer den slingrande Sjöstigen som går lite som den vill emellan tomter och upp och ner för bergssidor. Här är det stort och mycket nytt att se. Tur att man har en hel vinter till förfogande.
