Man står och väntar som en idiot, på ett nytt år, på att man ska, på att man förväntas, på att man borde, på att man vill?På att bakom den där mörka dörren finns det nog något.
Isjakt
Med en inplanerad men inställd vandring så satt det redan i kroppen; att komma iväg och ut i det vackra vädret. Det cyklades någon kilometer men byttes snart ut mot spårvagn, kylan chockerande påtaglig. Väl bortom staden vid ändhållplats och så vidare upp för backar och till slut över ett krön, där på andra sidan Ensjön breder ut sina vingar. Större än vad jag trott. Vacker. Tunn is in emot vikarna, ett vinkande glitter längre ut. Vass som vispar den kalla vind som försöker leta sig in i varenda liten glipa. Fingerspetsar och kinder blir till is men tinar snabbt av kaffe och solljus. Runtomkring trängs gamla sommarstugeområden med klumpiga nybyggen. Vi följer den slingrande Sjöstigen som går lite som den vill emellan tomter och upp och ner för bergssidor. Här är det stort och mycket nytt att se. Tur att man har en hel vinter till förfogande.
Vintertid
Det är något visst med vintern. Då jag under de senaste åren har jobbat säsong så innebär vintern mycket annorlunda än under sommarhalvåret. Ofta jobbar jag deltid eller under vissa perioder inte alls, och får därigenom mindre med pengar men lägger mer tid och energi på kreativitet. Det är under vintern som man har tid att sitta i studion eller jobba med bilder. Allt detta mörker tror jag också gör sitt till. Man vänder blicken inåt. Att inte jobba heltid är för mig en förutsättning för att ha någon ork över till det kreativa. Så många gånger som jag varit i en längre kreativ period men så fort jobbet börjar på vårkanten så slås man totalt av mattan av utmattning och med det kreativiteten.Just i år känns det bra. Jag går snart av säsongen och ska ströjobba fram till Mars då nästa säsong går av stapeln. Tills dess blir det att sätta sig i studion tillsammans med far igen och jobba med musik som legat på hyllan i närmare två år. Även med ett inplanerat vernissage till våren så blir det mycket arbete med fotografier. Så, äntligen vintertid.
Flytt
Den här bloggens första halvår har minst sagt varit återhållsam och sporadisk. Det beror mycket på att jag inte funnit ro i att sätta mig ner med mina bilder. Inte för att engagemanget inte finns, utan för att mitt hem inte bjudit in till det. Lägenheten har alltid varit mörk med bara ett fönster, och datorn har dessutom stått så man sitter med ryggen mot det. Med tanke på hur litet det har varit har läget och placeringen egentligen inte kunnat göras bättre. Grundproblemet har varit hela läget, hela lägenheten. Det var inte bara sällan jag kände mig inspirerad till att arbeta med bilder, utan ville helst inte vara hemma längre stunder alls. Detta har nu varit läget från och till sen den senaste tillbakaflytten för tre år sedan. Det var ohållbart. Men så öppnades en dörr. Jag fick tag i en ljus lägenhet på fjärde våningen med balkong i Norrköping, och flytten var gjord på två trassliga men effektiva veckor.Bakom mig låg min lägenhet som var min första som jag flyttade hemifrån till, och då var den perfekt. Jag glömmer aldrig den känslan av frihet under den där första våren 2007. Hur Mor och Far hjälpte mig måla och tapetsera, vilket verkligen behövdes. Badrummet var brutalt fuktskadat och tapeterna fulla med fläckar. Ett idogt men väldigt kul och spännande arbete, för snart visste jag att allt detta snart bara var mitt eget. Min första Lördagmorgon på plats satte jag upp stereon i fönstersmygen, kopplade in högtalarna och gick ner till CDmedia och köpte på mig nio skivor av artister som hade låtit bra på radion under det gångna året. Bland dem minns jag att The Shins Wincing The Night Away och Amy Winehouse Back To Black gick varma då och under hela den våren. Vännerna som var lite yngre blev avundsjuka över tanken på att slippa bo hemma. Vi hade nu någonstans att fly undan, som vi tyckte, föräldrarnas bevakande ögon. Minns det mest som att vi skrattade, drack, åkte bil hela nätterna och larvades oss konstant. Musiken i centrum och fotograferandet likaså. Åkte på tatueringsmässa i Norrköping och åkte upp och såg Roger Waters spela Dark Side Of The Moon i Globen. En fantastisk början på en hemifrån-flytt.Åren gick och även om jag flyttade både till Stockholm och Nässjö och diverse andra halvkollektiva adresser i Linköping, så höll jag kvar min gamla 1:a. Vänner och bekanta flyttade in och ut och till slut flyttade jag själv tillbaka för tre år sedan. Men nu fick det alltså räcka.Framför mig ligger något nytt, och det känns fantastiskt att lagom till 30-års dagen ha gett mig själv en flytt och egen ny lägenhet i en ny stad. Här och nu stormtrivs jag, igen.
Hållö
Vi var med familjen och besökte släkten i Munkedal för ett tag sedan, och åkte då som tidigare ut till Hållö, en ö som ligger utanför Smögen. Med en mor som är uppvuxen med Taube är detta ett måste, inte bara för att Smögen är den plats där han debuterade som artist 1918. Evert Taubes morbror Edvin var fyrmästare i Hållö fyr, och här och i skärgården omkring var Taube mycket under uppväxten. Det var igenom morbrodern och flera med honom som han fick höra mycket berättelser om havet och livet runt det, bland annat om de många skeppsbrotten under den svåra augustistormen 1871. Det var det som senare låg till grund för hans "Balladen om Briggen Bluebird av Hull", som citatet som följer här nedan är hämtad ifrån. Passande nog var det bra blåsigt detta besök och vi fick känna på hur vinden riktigt rev över de vindpinade klipporna.
"Han fick Hållö fyrs blänk,fast av snöglopp och stänk,han stod halvblind.Han fick den i lov.Och i lä där låg Smögen,hans hem där hans morjust fått brevet från Middelsborough."Nå vad säger du Karl? Går hon klar?" "Nej, kapten!Vi får blossa för här är det slut.Vi har Hållö om styrbord och brott strax i lä.""Ut med ankarna, båtarna ut!"
Radioskuggor; sammanfattning
Jag har en nära vän vars familj har ett torp, mitt uti tystnaden invid en dalgång, någonstans i Kinda härad. Hon tog mig dit första gången för tio år sedan, och sen dess har vi tillsammans eller jag själv åkt dit någon gång per sommar. Det är ett gammalt och välskött torp, utan varken el eller rinnande vatten. Mottagning på mobilen får man ta sig ett par kilometer för att få, så den är bara att stänga av direkt. Denna tystnad och isolering kan ibland ge en känsla av instängdhet eller i värsta fall ångest, men det är bakom det som det intressanta finns. Oftast är det enda som hörs en liten bäck en bit bort, eventuellt uppblandat med lite fårbräkande. Till våren och sommaren kan man ha tur och få höra tranornas trumpetande som rullar igenom dalgången, det får mig alltid att tänka på Ronja Rövardotter. Nu är jag precis hemkommen efter årets besök.Det är på och runt denna plats som jag under åren, på min tidigare bildblogg, jobbat ihop bildserien Radioskugga. Som tioårsjubileum av detta tänkte jag därför nu göra en sammanfattning av de år som varit, för att sedan följa upp med årets serie. Först här i svartvit, andra delen i färg. Vissa kommer så även läggas in i gallerierna. 
